Avskyr fisket på våren. Visst är det så att när det väl hugger kan det vara en romstinn dröm som sitter fast i änden av huvudlinan, men dessa tretusen kast innan detta sker OM det nu äns sker anser jag själv vara förödande...

Jag gillar fart, stenhårda slackhugg, värme, sprättande vitfisk och mängdfiske med en duglig medelvikt. 

Jag sitter inte här och påstår att jag skulle säga nej till en stor fisk men förstå mig rätt om att tålamodet är bra och pannbenet finns där men inte så att det är gränslöst.

Kämpade hela dagen och lyckades efter mycket slit peta upp en liten snipa som ändå fick mig att känna någon form av hopp efter ha tappat en fisk och missat två hugg innan. 

Ett par timmar efter det med fortsatt slit, small det plötsligt till mitt ovanför en "gräsklump" som var omringad av näckrosblad och fullkommligt krossade min "Westin Rawbite crank" i färgen "Natural pike" som seglade precis över grästopparna som vajade nära vattenytan. Som tur är jag tacklad och förberred och är van vid att fiska i tät vegetation och kör med "kraftig" utrusting i form av 0.30-0.36  flätlina och ett St Croix "Bass X" spö upp till 112 gram med kraftig ryggrad och kunde där med pressa ur fisken ur salladsbadet.

När fisken efter en lång och förvånansvärt hård kamp där jag till och med fick släppa på slirbromsen så blottade sig fisken vid sjökanten såg jag att det var en riktigt fin fisk. Jag tog tag i gälgreppet och lyfte upp fisken och gäddan mätte 96 cm.

Mitt mål är att plocka 100 gäddor innan årets slut vilket är ett rimligt mål för mig. Jag är uppe i 23 gäddor för tillfället trots det extremt tröga vårfisket jag gått tillmötes..

Inget monster men denna fisk fick en rutten dag att mogna sig perfekt igen. Gäddan fick simma tillbaka efter mätningen och ett par bilder.